Nu sitter jag här och tycker så himla synd om mig själv (patetiskt)!! jag hatar att vara sjuk.. I dag ska vara årets mest romantiska dag (och många stunder har den varit det också) men det är så ensam!!!
Jag fick ju mitt vackra skrivbordsunderlägg, men jag fick glädjas åt det ensam, i posten låg det ett paket inslaget i ett papper fyllt med hjärtan! Jätteromantiskt och underbart, men jag fick glädjas ensam!!

Johan måste ju gå på skolan, självklart!! Men jag kan inte!!!!! Och nu är han och tränar och jag är så egoistisk att jag blir deppad av det.. jag är sjuk så jag kan inte träna!! Jag hade velat ha honom hemma med mig hela kvällen och bara mysa!! Nu har jag suttit med mig själv i en lortig lägenhet hela dagen, och det känns som jag ska krypa ur skinnet..
Nu kommer han hem om en timma och då ska han duscha, sedan ska vi fixa mat och innan det är klart lovar jag att min feber ser till så jag måste sova.. PISS rent utsagt..

FEBER kan väl ändå inte ha någon bra funktion.....?